Leva i Costa Rica

Hej och välkommen till Leva i Costa Rica-bloggen. Jag bloggar om vardagen och livet för mig och min familj i lilla landet Costa Rica. Här hamnar även en del tankar utanför temat såväl som inlägg om data, prylar och resor mm. Är du intresserad av Costa Rica så titta gärna in på vår sajt om landet, LevaiCostaRica.com.

En plats

Föreställ dig en plats där tiden står still,
där solen skiner och du gör vad du vill.
Tänk: statsapparat knappt märkbart vid liv,
ett samhälle utan fungerande arkiv.

Tänk en plats där frukten kostar gratis,
där ris och bönor är vanligare än potatis.
Där vinet är svalt och ölen kall,
där palmer ersätter gran och tall.

Där du kan fara fram högt mellan träd på en lina,
där fotbollstadion nyligen byggts utav Kina.
Där djur frodas och människor är glada,
där du kan se vacker natur och sola och bada.

Ett paradis kan man kanske platsen kalla,
men paradiset finns inte där för alla.
Utvecklingen står still sedan många år,
för få vill ta ansvar och färre förmår.

En dator är en skrivmaskin, om än rätt bra.
Det är stämplar och bläck, som används idag.
Hålla reda på tider, stöka och planera,
är endast för utlänningar, de som vill briljera.

Frågan är om man alls utveckling vill ha,
många har det trots allt, ganska så bra.
Men där finns också de som har det svårt och lider,
så har där varit i alla tider.

Vid stilla havet brusar vågor och vindar yr,
på en mur i skuggan sitter en indiankvinna och syr.
Hon säljer flaggor: blå, vita och röda,
hemma finns en hel familj att föda.

Genom byn en gammal man syns rida,
han ropar glatt, ”mae pura vida!”.
Han stannar till vid baren och utbringar en skål,
vägen dit är full av hål.

Plåtskjul och palats, avlöser varann,
barn utan föräldrar i storstadens damm.
Papegojorna vajar högt på sin gren,
bekymrar sig ej över sådana fenomen.

I Limon hörs reggae från strandens bar,
en kyckling grillas åt mor och far.
Stjärnorna glimmar i svarta natten,
far tömmer själv sista slatten.

Vackert och fult i salig röra,
krokodiler i floden, fjärilar sköra.
Varmt och fuktigt, blåsigt och kallt,
på denna plats erfar man allt.

Folket tar det lugnt i alla lägen,
det gäller överallt utom på vägen.
Där far man så vanskligt att hälften vore nog,
senast igår var det ett barn som dog.

Mäktiga vulkaner, djungel med lianer.
Regnskogar stora, en otrolig flora.
Bergstoppar gröna, dalar så sköna.
Hundar som skäller, från morgon till kväller.

Billarm tjuter, turister njuter,
katter jamar, svarta gamar.
Lastbil i diket, hörde du däckskriket?
Musik med hovar, städer med bovar.

En navelsträng mellan nord och syd,
en egen kultur, latinoattityd.
Två hav, två kuster och höga berg,
regnet ger landskapet dess gröna färg.

Som alla paradis, ormar det besitter,
avgaser blandas med fågelkvitter.
Jag talar om ett land där ej alla har det lika,
det finns på riktigt och heter Costa Rica.

Här kommer lite mer bilder på nybygget. Denna gång från min “man cave” på nedervåningen.

Älskar verkligen mitt nya kontor. Det är ungefär 100% trevligare än garagegrottan jag satt i förut.

Kontoret

 
Jobbhörnan

 
Hobbyhörnan (dörr till förråd)

 
Fikabordet (i bakgrunden toan + duschen)

 
Siestahörnan (ska skaffa överkast…).

På blogghumör idag. Här kommer lite bilder på nya mikrolägenheterna. Det är alltså de två små loftlägenheterna (ok, lägenhet är väl att ta i, rum med kök + dusch) som vi byggde på övervåningen i nya lilla huset. Nu har vi gjort en annons och börjat ragga hyresgäster på fredsuniversitetet här i byn. Får se hur det går.

Tänk hur bilder sprids på nätet. Kul sammanträffande att den här smal/tjock-bilden dök upp i Aftonbladet och i lokala tidningen här på samma dag.

Idag försökte jag logga in på banken i Sverige men det strulade. Jag ringde till SE Bankens support och fick hjälp av en kvinna där. Min bankdosa var boven visade det sig. Hon bad mig läsa upp serienumret på baksidan. Jag har nya modellen sa jag för jag fick den utbytt tidigare. ”Men den är lite gammal” sa tjejen i luren och lät plötsligt lite fnittrig. ”Jasså?”, svarade jag fåraktigt. ”Jo, den är från 1999 så du bör nog få den utbytt snarast”. Hon lät rätt road vid det här laget. Plötsligt kände jag mig som en kufisk gammal utlandssvensk i någon banan- avkrok som helt tappat greppet om den teknologiska utvecklingen. Jag såg för mig den unga damen sitta dubbelvikt av skratt i fikarummet berättandes om grottmänniskan borta i Centralamerika som sitter med en vevbankdosa i backelit och mässing tillverkad av LM Eriksson Aktiebolag. På nittonhundratalet!

Dumma banktjej, nu måste jag göra något modernt så jag återfår mitt teknologiska självförtroende. Kanske skulle man ta och ansluta till det där Internet, om jag bara kunde hitta telefonmodemet…

Igår var vi och tog adjö av våra hyresgäster som skall åka hem i morgon. Ett gäng supertrevliga och glada svenskar som verkade ha haft en kanonsemester. Ena familjen har en dotter som är lika gammal som Viktor så dom lattjade ihop i poolen. Det slog mig att det faktiskt var första gången som Viktor lekte med ett svenskt barn. Det var ovant att höra honom leka och tjoa på svenska.

Ett märkligt sammanträffande: Vi har ju en lägenhet som vi hyr ut och för ett antal månader sedan hörde en familj av sig på vår annons och ville hyra den över jul och nyår. Strax därefter hörde nästa familj av sig om samma veckor och vi berättade att den redan var uthyrd. Det blev bestämt att vi skulle leta efter en annan lägenhet i samma område åt denna familj så vi kollade upp detta och saken löste sig med en grannlägenhet mittemot vår.

När familj 1 anlände så nämnde vi att en annan svensk familj kommer om några dagar. Vi pratade lite om detta och när vi nämnde namnet på mamman i familj 2 så blev det haksläpp. Familjerna kände varandra men hade ingen aning om att dom bokat till samma världsdel, land, ort och bostadsområde under samma veckor!

Jag diggar sådana sammanträffanden.

Mitt nyårslöfte i år är att ta det lite lugnare med jobb och projekt och spendera mer tid i hängmattan. Får se om det lyckas.

Tillbaka efter en skön nyårshelg i Puntarenas på stillahavssidan. Puntarenas är väldigt ”tico” det vill säga det är mest costaricaner där och rätt lite turister. Nyårsfirandet kan närmast beskrivas som ett enormt beach party med grillande familjer och kompisgäng. Fyrverkerierna var maffiga och natten stjärnklar och varm med dofter av grillat kött blandat med krutrök. Bra mysfaktor och optimism i luften.

Gott nytt år kära bloggläsare!

Lite kul. Jag kollade på ”Polisens värsta” på Expressen.se. Videoklipp på riktiga trafikgalningar som åker på dryga böter och indragna körkort. Men vad konstigt det blir när dom som gör så kallade vansinneskörningar bara kör som Svensson i Costa Rica. Eller till och med mycket bättre i många fall. Jag påminns om hur allting är relativt i tillvaron. Jag måste liksom ta på mig svenskglasögonen för att se något onormalt alls i deras körstil.

Skulle vara kul att göra ett tv-program med svenska trafikpoliser i Costa Rica. Trafikpoliser utan gränser skulle programmet kunna heta. Skulle vara ungefär fjorton stycken kvar med körkort i landet sedan. Men det skulle förmodligen bara resultera i ett gäng utbrända poliser på tidigarelagt returflyg hem till civilisationen.

Det kom lite reservdelar till vår port-motor (heter det så?) från Kina häromdan. Vi har fått skjuta porten manuellt sen den pajade för någon månad sedan (fruktansvärt synd om oss). Dom ringde från FedEx och frågade om vi ville att företaget skulle fixa intullningen eller om vi ville göra det själva. Skillnaden i pris var ca 100 dollar så jag tänkte (i ett infall av dumsnålhet) att det kanske kunde vara värt att testa att göra det själv. Sagt och gjort, i morse åkte vi till tullen vid flygplatsen, tidigt för att hänga på låset eftersom det alltid är en bra strategi i Costa Rica när man skall till en myndighet. Tullmyndigheten är inte direkt känd för sin effektivitet om man säger så.

Väl där blev vi mottagna av en vacker dam i reception och vi förklarade vårt ärende och fick sätta oss ner och vänta för tullvärderingsmannen hade inte kommit ännu. Efter någon kvart dök han upp och vi fick gå in på dennes kontor och förklara ärendet igen. Han var trevlig men lite militärisk i sitt sätt så jag förklarade i givakt att jag aldrig hämtat ut paket förut och skulle vara tacksam för lite vägledning. Han knappade en stund på datorn och började sedan rita en karta. Det visade sig att vi skulle iväg till en byggnad en kilometer bort för att skriva in oss som importörer i systemet. Vid tog oss ut via receptionen igen och lämnade tillbaka våra besöksbrickor, tog bilen och körde till ställe nummer 2. Processen där gick relativt smidigt med knappande på dator och underskrifter och efter någon halvtimme var vi tillbaka på ställe 1. Vi checkade in igen och fick tillbaka våra besöksbrickor. När jag kom in på tjänstemannens kontor bad han mig gå till en lucka, där en yngre herre stod bakom en disk, och tala om för denne att han skulle fixa pappersarbetet. Han knappade in uppgifter i sin dator och jag fick visa ID och skriva under lite papper och sedan bad han mig hämta tjänstemannen för att kontrollera paketet. Jag gick tillbaka till dennes kontor men nu var mannen upptagen med att gå igenom en lista med 120 nummer som han läste upp för en annan herre som skrev upp dessa på en lapp. Det lät ungefär såhär. ”Nummer 36, oförändrad. Nummer 37 ändrad, 5467-34562. Nummer 38 och 39 oförändrade.” Detta lät väldigt meditativt och jag satt å funderade på om det skulle räknas som humor ifall jag plötsligt skulle skrika ”BINGO!”. Kom fram till att det förmodligen inte skulle funka så jag förströdde mig en stund med android-luren. Efter en halv evighet kom tjänstemannens kollega och han blev genast beordrad av militären att ta över mitt case. En ny seans vid datorn där jag fick lämna mina uppgifter ytterligare en gång. Mannen blev stressad för han avbröts av kollegor samtidigt som telefon ringde och av kollgan som nu blivit färdig med sin lista och började intervjua mig av ren nyfikenhet.

- Är du amerikan?
- Nä, svensk.
- Från Schweiz?
- Nej från Sverige, längre norrut.
- Ah! Det är där ni pratar Franska och Tyska?
- Nej Svenska. Jag är från Sverige. Det ligger uppe i Skandinavien. Sverige, Norge, Danmark och Finland är grannländer.
- Bryssel?
- Nej Stockholm heter huvudstaden.
- Jasså?
- Japp!

Till slut blev tjänsteman 2 klar med vad han nu höll på med på datorn och vi gick tillsammans in i lagerlokalen där alla grejer väntar på intullning. Det var lite kul att se allt från whiskeyflaskor till datorer packas upp och kontrolleras. Mitt lilla paket gick snabbt att checka. Nu fick jag instruktioner att ta mig till ett annat kontor för att få skattepapperna utskrivna. Jag snabbspolar lite här för att inte plåga ihjäl mina läsare: iväg till banken utanför byggnaden och betala skatten, tillbaka igen, incheckning, besöksbrickor för tredje gången, visa upp pappren, gå till en ny kassa och betala in en avgift. Tillbaka till tjänstemannen, stämplar och ett nytt intyg, sen iväg till bodegan (lagret) igen och där fick vi till slut paketet! 2 timmar och 30 minuter blankt!

Sen hem till Ciudad Colon för en snabb fika och hämta några dokument och sen tillbaka till flygplatsen igen för att möta svenskarna (som hyrt vår lägenhet) som hade fått sina väskor borttappade och därför inte kunnat åka till Jaco på morgonen som det var planerat. Väskorna hade kommit med nästa plan från NY och gick snabbt att få ut. Sen hjälpte vi dom att hitta till motorvägen mot Jaco. Sedan sen lunch på KFC (Kentuckys friterade kolesterolkyckling på Viktors begäran) för att sedan landa hemma i byn vid 16-tiden.
Dagens sista timmar har jag ägnat åt att skruva isär motorn i molekyler och smörja upp den samt byta kretskort. I morgon skall porten bli fjärrkontrollerat motordriven igen för det hann bli mörkt innan jag blev klar.

Puh! Nu skall jag ha mig en stor julgrogg. För det är jag värd!

Hoppas tomten kommer till er alla.
Pura vida!